..Min vän Linda. Förhoppningsvis ligger hon i detta nu och krystar för glatta livet. Stort lycka till vännen, du är så bra!

Blandade bilder på älskade  lilla gumman.

Uppdatering av våra liv:

Inser nu att det var ett tag sen jag skrev. Det händer så mycket kring mig just nu och jag är lite förvirrad. Vi mår i alla fall toppen! Jag går in i v 24 i morgon onsdag. Tiden stod i princip helt stilla ett tag, men nu tror jag visst det har börjat röra på sig igen. Liten i magen lever rövar, mest hela tiden. Det är mysigt att känna, men ibland kan jag komma på mig själv att nästan bli lite irriterad. Det är så svårt att koncentrera sig på något annat än sparkarna. I morgon onsdag är det dags för ett nytt besök hos barnmorskan. Ska mäta magen och lyssna på hjärtat. Innan dess lunch/fika med Christine. Vi har inte träffats på säkert två år!! Ska bli så väldigt roligt och jag ser verkligen fram emot hela dagen.

Skolan är snart slut, bara en liten kurs kvar. Tjohoo!

Amanda har passat på att fylla tre år. Detta firades med pompa och ståt! Hela familjen och flera vänner var här. Amanda hade jätteroligt och fick massor av fina presenter. På sin födelsedag fick hon tårta på sängen och paket. Kalaset hade vi på söndagen efter hennes födelsedag.

Nu ska jag vispa ihop lite vaniljsås och sätta in äppelpajen i ugnen. Ha en bra kväll!

”Vad snygg du är, ska du på fest eller?” En liten flicka på Amandas dagis sa det till mig i måndags när jag skulle hämta lilla A. Jag blev sjukt glad och ville bara ge lilla E en kram och ta med henne hem. Barn är ju så ärliga och gulliga och det är det som gör mig så glad.

Idag var vi på ett andra ultraljud. Den lilla krabaten är en flicka med allra största sannolikhet. Underbart, trots att jag ställt in mig på att det är en pojke i magen. Jag skriver på eftermiddagen ett sms till Johan där det står ”Kan du fatta att vi ska få en tjej till? Jag begriper ingenting”. Jag får till svar” Det är fantastiskt! Tänk vilket helvete det blir när båda är i tonåren”. Haha, han är för söt, min karl! Jag firade detta genom att köpa riktigt söta flickkläder. Ska försöka lägga upp en bild så småningom.

Hos barnmorskan var allt bra. Järnvärdet var på topp, så jag slipper pilla i mig såna där läskiga tabletter. Blodtrycket hade gått upp en aning mot mitt normala, mn låg bra. Magen såg ut att vara så stor som den förväntas vara vid den här tiden. Är nu i v 19 och går in vecka 20 på onsdag. Snart har jag gått halvtid, på riktigt. Beräknad födsel är numera den 21 september. Barnmorskan ska hålla koll på magen för att se att den inte växer sig för stor, för att hålla koll på så att hon inte blir för stor heller. Önskar inte en till i Amandas storlek, denna får gärna vara en aning mindre! 

Jag hade Nina med mig som fick höra på bebisen. Vi lunchade och shoppade tillsammans. Det har varit en av de bästa dagarna på mycket länge. Jag är så underbart lycklig att det nästan är löjligt!

Just nu sitter jag och lyssnar på Amanda som sjunger ”du ska inte tro det blir sommar”. Hon och Johan är inne på hennes rum och leker efter middagen. Jag erbjöd mig att ta hand om disken och köket efter middagen. De har lekt hennes favoritlek ”Amanda fyller år varje dag”. Man ska sjunga ”Ja må hon leva” 700 gånger i rad och helst ”väcka” henne lika många gånger. Har även hört att de lekt med traktorerna och sjungit en massa. Johan, de goa har läst helvetesboken från helvetet ”Moshi” för henne. Man ska leta efter Jordgubsmoshi och hennes kompisar bland en miljard likadana små figurer. Jag avskyr den boken och vägrar läsa den för henne. Hon pratade i telefon med sin farbror nyss, och upplös honom att ”mamma tycker boken är tråkig”. Japp, det stämmer mer än väl. Jag hatar verkligen den där boken och jag bannar mig själv för att jag köpte eländet.. Men som tur är finns det andra böcker som jag gärna läser för henne. Snart är det nog dags att köpa eller låna någon eller några böcker ombebisar och syskon.

För övrigt har jag världens finaste sambo. Idag kom han hem med tre mörkröda långa rosor till mig, ”av ingen anledning alls”. Det värmer i ett hormonstinnt gravidhjärta. ♥Älskade♥

Tanken när jag satte mig framför datorn var att jag skulle plugga. Jag hade tänkt skriva min VG-examination, men jag har varken lust, ork eller motivation. Så jag skiter i det.

Vad gör man när man inte får som man vill? Jo, man försöker efter bästa förmåga att lösa problemet. Amanda är ganska bra på att lösa problem, och att försöka lösa dem när de uppstår.

För ett tag sedan var Amanda hos morfar. Hon hittar en klubba i hennes mosters väska. Hanna (moster) säger då ”du får fråga morfar om du får äta klubban”. Sagt och gjort, Amanda går till morfar och frågar om hon får ta klubban. Morfar svarar ”Nej, Amanda, man får bara äta godis på lördagar.” ”Det är inte godis, det klubba”. Morfar säger i sin tur ”Man får bara äta klubba på lördagar”. Då svarar Amanda, mitt lilla geni ”Morfor, vi kan låtsas att det är lördag”. Tydligen belönar man sådan uppfinningsrikedom med en klubba hos morfar.

Nyss när vi ätit middag var Amanda kvar med Johan i köket medans han städade undan middagen. Helt plötsligt hör jag Johan ”DRACK du majsspadet?”. Yes, det gjorde hon.. Hon var väl törstig, och majs är ju gott, så majsspad borde ju vara en dunderkombo! Eller?

När hon var mindre försökte vi lära henne att man bara fick rita på papper. Vi hade haft några mindre katastrofer med vaxkritor på väggar, och lite annat. Sagt och gjort.. ”Amanda, man får BARA rita på PAPPER”. Vad gör ungen? Ritar på PAPPA.. Same same, different name, typ..

Jag älskar helger. Även fast jag är hemma om dagarna så är helgen något alldeles speciellt. Vi får vara tillsammans hela vår lilla familj. Idag var jag och Amanda hos pappa/morfar medan Johan tränade. Amanda hade tjajat om att få gå på promenad med morfar, vilket hon fick. De gick ut och köpte lördagsgodis, så var hennes dag gjord. Sen åkte vi till Farsta Centrum och köpte nya skor till lilla A. Lila metallicsneaker fick det bli, hon verkade verkligen gilla dem. Nu sitter jag med datorn i knät och slappnar av efter en tacomiddag. Jag har även utfodrat min svåger Christian idag. Nu tror jag bestämt att jag ska säta in rabarberpajen i ugnen och vispa upp lite vailjsås. Älskade lilla A har faktiskt varit ganska snäll idag, beror nog på att Johan varit hemma.

I morgon är en ny dag med kalas hos Tyra. Tjohoo!

Magsjukan är tillsynes borta. Jag vill inte ropa hej ännu, men jag tror faktiskt att det är bra nu. Amanda har varit pigg, lite för pigg enligt mitt tycket idag. Hon somnade 21.30 igår och vaknade 6.45 i morse. Inte ultimat direkt, men vad gör man? Vi har bakat en morotskaka som jag nyss tagit ut ur ugnen. Väntar på att Johan kommer hem med philadelphiaost så vi kan göra en frosting till kakan. Jag hade sagt till Amanda att vi skulle baka medans pappa tränar. Så från den stunden gick hon runt i lägenheten och sa till Johan ”gå nu pappa” ”vi ska baka pappa, gå nu”. Hahha, hon är rolig ibland. Så Johan gick i väg till gymet och vi bakade.

Nu har Amanda slocknat i soffan. Jag förstår henne, inte ätit någonting i princip, sedan i torsdags och gick upp tidigt i morse. Vi får se om hon går på förskolan i morgon. Beror lite på hur hennes mage fungerar och om hon äter.

På återseende!

Yes, där satt den. Som ett jävla brev på posten kom kräksjukan. VARFÖR ska helvetet bryta lös på natten, i sängen? Vore det inte bara så mycket lättare för alla parter om det kunde hända på dagen? Man slipper slita ungen ur sänge, ta bort sängkläder, tända lampor, väcka och duscha barnet mitt i natten? Så snälla kräksjuka, när du betsämmer dig för att komma på besök nästa gång, kom du för fan på dagen! Och när man tror att man har ridit ut stormen… vad fan händer då? Jo, då kommer FEBERHELVETET! Vad fan!

Jag blir så less.. Känner mig både irriterad och självklart hjälplös inför Amandas situation. Lilla hjälplösa, älskade flicka. Som mitt i natten säger ”inte kräkas med, jag vill inte”, som tillslut, efter uttmattning sitter upp i sängen, sover och kräks samtidigt. (Lugn nu, vi hade en hink). Älskade lilla flicka som inte riktigt vet varken ut eller in, som inte alls förstår vad som händer med henne eller hennes mage. Som inte för sitt liv kan begripa varför man ska kräkas, och som bli livrädd när vi drar upp henne på natten. Som fryser så hon skakar i duschen av utmattning, trötthet och förvirring. Mammas tjej, som gråter och säger ”jag har ont i magen” och som jag inte kan hjälpa annat än med lugnande ord och strykningar på huvudet. Mitt lilla stora barn, som mamma och pappa älskar över allt annat på jorden.